Min förlossning

 

Tim 4 dagar gammal ♥

Hej på er!

Okej.. ledsen min frånvaro men vi har hamnat i total bebisbubbla här hemma. Fastän dagarna i stort sätt går ut på att amma, byta blöjor och mysa så går tiden SÅ fort. Vips säger det så har dagen passerat. Helt galet men hoppas ni förstår! :-)

Det är väldigt många som har frågat hur förlossningen gick och därför tänkte jag att jag skulle skriva en förlossningsberättelse. Det är ju väldigt poppis och jag läste en del sånna själv när jag var gravid.

Mitt senaste blogginlägg var alltså onsdagen den 10:e april. Då hade jag pysslat på här hemma under dagen och som jag skrev, lagt ansiktsmask. Jag hade inga som helst känningar att förlossningen skulle starta och eftersom barnmorskan bokat in mig för ett “igångsättnings-möte” veckan därpå så hade jag inga förhoppningar.

När vi skulle gå och lägga oss blev jag ändå lite fundersam då jag anade att slemproppen började släppa. Jag vaknade sedan runt kl 5 på torsdagsmorgonen och skulle gå på toaletten när det helt plötsligt blev blött… vattnet gick! Vid vattenavgång ska man ju kontakta förlossningen så vi ringde dit och dom tyckte att vi skulle komma in på en kontroll. Dock tyckte dom att vi kunde vänta till 7-tiden eftersom det var så tidigt på morgonen. Jag gick därför och la mig i sängen igen och direkt började värkarna ta fart. Det kändes som kraftig mensvärk som varade i ungefär 1 minut och därefter var det regelbundet ca 4-5 minuter mellan varje. Dom var dock inte så starka och jag minns att jag tänkte “de här är väl inte så farligt” … hehe.

Kl 07.00 åkte vi in till Danderyds förlossning (det sjukhus vi valt) och dom kopplade upp mig mot en maskin som visade värkarna. Eftersom dom inte var så starka eller regelbundna så fick vi åka hem och avvakta.

Dagen gick och jag härdade ut värkarna (med alvedon) som började bli starkare, men däremot kom dom inte alls regelbundet. Nedan kan ni se lite av de jag klockade i appen Preglife.

När klockan var runt 21 på kvällen så kände jag att jag inte skulle klara av natten hemma utan smärtstillande. Därför ringde vi förlossningen igen i hopp om att få komma tillbaka. Svaret vi fick var dock inte det vi räknat med – det är tyvärr fullt hos oss ikväll, men vi ska kolla runt vilket sjukhus som har plats för er. Vi återkommer!

Paniken! Skulle vi behöva åka till typ Norrköping nu?!

Efter några få minuter ringde telefonen. Det finns plats på BB Stockholm till er och ni kan komma in nu. För er som inte bor i Stockholm så ligger BB Stockholm och Danderyds förlossning i samma byggnad. Lite märkligt egentligen. Jag hade dock hört väldigt bra om BB Stockholm så det gjorde mig bara glad! Äntligen skulle jag få smärtstillande, hehe.

På BB Stockholm blev vi direkt tilldelade ett rum. Jag och Thomas tittade på varandra och sa, gud vilket mysigt rum! Det kändes mer som ett hotellrum än ett sjukhusrum. Något vi sen fick höra är lite unikt för BB Stockholm. Där vill man inte ha sjukhuskänslan utan att det ska vara just mysigt och hemtrevligt att föda barn.

Efter en kontroll visade det sig att jag var öppen 3 centimeter. Det är gränsen för att man ska få stanna. Med tanke på hur ont mina värkar gjorde vid det här laget, trodde jag att jag skulle vara öppen typ 8 cm!

Vi la oss för att försöka sova men det gick verkligen inte. Eftersom jag redan hade bestämt mig för att jag ville ha epidural (ryggbedövning) som smärtstillande så valde man att kalla på narkosläkare direkt. 30 minuter senare när klockan var ca 00.30 hade jag fått första omgången epidural. H e r r e g u d, det var magi!

Den övre, svarta grafen visade minis hjärtslag. Den gröna i mitten visade mina hjärtslag och den blå längst ned visade mina värkar. När epiduralen kickat in kände jag inga värkar men jag såg på skärmen när dom kom.

Under natten mot fredagen öppnade jag mig ca 1 centimeter i timmen och jag fick 2-3 påfyllningar av epidural vilket gjorde att jag var utvilad, pigg och redo att föda när morgonen kom. Runt kl 07 var det team-byte av barnmorskor och in kom 3 nya som skulle arbeta dagspasset. Vi hade sjukt många olika barnmorskor, läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som kom och gick under vårt besök på förlossningen och alla var SÅ trevliga. Jag kände mig så trygg! ♥

Jag fick även dropp och antibiotika eftersom det är en infektionsrisk när vattnet gått.

Öppnandet stannade av något och gick ganska sakta, något som är rätt så vanligt när man tar epidural. Vi gjorde allt möjligt för att det skulle gå lite snabbare. Stå upp och röra på höfterna, sitta på en boll osv.

Runt lunchtid började jag känna av smärta igen. Det värkte i höfterna, ryggen, magen och insida lår. Jag hade så ont att jag höll på somna/svimma av smärtan om vart annat. Jag funderade på hur jag skulle klara av att ens krysta. Efter 3 doser epidural som inte gav något så kallade man på narkosläkaren igen. Det visade sig att den slang man sätter in i ryggen hade flyttat sig och därför inte gav någon effekt.

Thomas peppade mig hela vägen ♥ Jag märkte aldrig att han tog bilder under förloppet. Hemskt att se sig själv ha ont men ändå kul att spara och se tillbaka på. Man glömmer ju smärta så fort. Här mådde jag inte bra, hehe.

Runt kl 15 var jag öppen 10 centimeter men pga all epidural, som nu verkade, så kände jag inte av krystningsvärkarna. Så snart jag började känna av dom lite så fick jag hjälp och guidning av barnmorskorna när jag skulle krysta.

Kl 17.04 föddes Tim ♥ Lyckan var obeskrivlig och det gick inte att hålla tillbaka tårarna när hans lungor fylldes med luft och han skrek rakt ut. 54 cm lång och 4,2 tung, en stor liten kille :-) Thomas klippte navelsträngen och vi fick in en härlig bricka med mackor och ett glas alkoholfritt bubbel. Efter ca 1h fick vi lämna rummet och bege oss till vårt nya rum på eftervården. Där spenderade vi kommande 2 dagar för att lära känna Tim och komma in i föräldrarollen.

Nu börjar livet! ♥